Mike Larssons rymliga hjärta

Igår satte jag mig på mysiga fiket i centrum och läste klart boken jag läst i ett tag. "Mike Larssons rymliga hjärta" av Olle Lönnaeus hittade jag i vintras när vi var på Akademibokhandeln på Mäster Samuelsgatan. Den var prissänkt då den hade varit utlånad och här och var i boken finns det fläckar efter div. Hm, synd på boken att den varit i händerna på en drällputte.

Mike Larsson har ett stort hjärta, men en stubin lika kort som håret på hans snaggade hjässa. Därför har det mesta gått snett i hans 45-åriga liv. Men när han en vacker höstdag friges från Kirsebergsfängelset i Malmö har han bestämt sig: Nu ska han bli en bra man. Nu ska Robin få en riktig farsa.
   Det är till Tomelilla på Österlen Mike beger sig när fängelsets portar öppnas. Där finns 14-årige Robin i fosterhem. Pojken är rädd och misstänksam. Han tänker inte låta sig svikas ännu en gång. Det är upp till Mike att visa att han menar allvar. Men mot sin vilja dras han in i en ond spiral - och plötsligt hotar allt gå åt helvete.
    Vem kan Mike lita på? Sin ende vän Rolle? Eller kanske Amela, en flykting från Bosnien som ruvar på hämnd.

Författaren har fått Svenska Deckarakademins debutantpris 2009 för Det som ska sonas. Är den boken lika bra som denna ska den definitivt få en plats i min bokhylla.

Mike Larssons rymliga hjärta beskriver vårt samhälle på ärligt och brutalt sätt. Utan att vara förlåtande visar den att kriminella inte föds onda utan att det finns en anledning till varför brott begås. Samhället har misslyckats under de kritiska uppväxtåren att ta över där dåliga, misslyckade föräldrar förstör och söndrar. Boken följer Mike som hela sitt liv haft våld och kriminalitet runt omkring sig. Mikes kamp för att förändras och bli den förälder till sin son han inte varit och som han själv aldrig hade. Boken är rå, smutsig, våldsam, hatisk och skamfylld men också härligt befriande, kärleksfull och vacker. Ur all skit kan bra saker komma. Vänskapen mellan Mike och Rolle, kärleken mellan Mike och Robin, gammal förtrolighet mellan Mike och hans gamla lärare och den nya bekantskapen med Amela.
Gång på gång försöker Mike göra rätt för sig men hamnar ändå alltid snett. Boken driver läsaren framåt och man vill inte lägga ifrån sig boken, först när ögonen inte går att hålla öppna längre lägger jag ifrån mig den och släcker lampan. När jag vaknar längtar jag tills jag får fortsätta följa Mikes och Robins öde.
Det sista kapitlet läste jag på kafeét och jag satt med en klump i halsen och tårar brännandes innanför ögonlocken för att i slutet känna en befrielse, en känsla av triumph. Det här är vad man, iaf jag, kämpar för och hoppas på när man jobbar inom kriminalvården. Önskar att fler kunde lyckas med detta.
En applåd och en eloge till författaren för en bra och ärlig bok.

Boken kan bl.a. köpas här och här